Har ju som slutat vänta på att nått ska komma igång, jag blir ju tokig. Men nu ska Patrik iväg å fiska så jag har tänkt försöka meditera ut bebisen. Min strategi tidigare var att tråka ut den. Så jag har legat i sängen hela dagen och bara läst. Läst, läst, läst och läst. Hah! Lite trist det ska bli i magen! Och dessutom har jag legat på en och samma sida! Så efter att tag blev lilla irriterad och sparkade och knuffades och härjade därinne.

Men nu ska ju patrik dra ut en sväng så jag ska försöka ´koncentrera mig hårt på att få ut bebisen. Men bara ett tag, sen ska jag strunta i Kotte. Var därinne då suris!

Bebisen kommer aldrig komma ut! Den gör bara inte det. Har nu försökt muta med roliga leksaker och glass, om den lilla bara skulle komma ut. Försökt hota med att det inte blir nån mat förrän den kommer ut. Promenerat och suttit så det skulle bli obekvämt.... Men icke! I ren hämd har den lilla krupit upp lite. Så från att huvudet var helt rörligt sjönk det till ruckbart bara... Då var jag nästan säker på att lilla var helt fixerad nu när vi var till BM. Men hon känner på magen och säger:

"Och där har vi ett helt rörligt huvud..."

"VAH?!!! Rörligt?! Fan också...."

Hon förklarade dock att det inte har någon betydelse... Att många barn inte fixerar förrän vattnet går. Men hon ljög säkert. Häxa.

Så nu är jag sur. Det är bara att konstatera. Det kommer inte komma ut nån bebis. Den ska bo där inne.

Skit också.