Såå, d var skärtorsdag igår. Och O´boy vilken dag vi hade på jobbet! Vi hade enormt mycket att göra.. Helt sanslöst. Satt inte ner en sekund på hela dagen. Förutom när man snabbt tryckte i sig nånting att äta.

Kotte håller sig riktigt lugn på jobbet, den lilla vaggas så gott när jag vaggar omkring på jobbet så den sover mest hela dagarna. Men igår vid sex tiden (tiden då han elr hon alltid brukar vakna) så blev Kotte less. Sparkade och härjade och var rent sur tror jag. "Nä morsan. Nu får du ge dig, gå hem! Jag orkar inte mer." Alla skarpa ljud, varenda teperatur skillnad, varenda konstig rörelse så sparkade å buffade den där inne. "Vagörunu?! Sluta. GÅ HEM". OCh han eller hon MÅSTE ju bara påverkas av stressen på jobbet. Stackars liten, tyckte faktiskt rätt synd om den lilla. Gick och strök på magen så fort jag ick en chans och gick och nynnade på lite låtar.. Då verkar han elr hon nöjd ett tag. 

Men sen är det som att den kommer på sig att ha blivit lurad. Med halvslutna ögon, halvt sovandes av vaggningar och musik så sprätter den till och rynkar sina ögonbryn och ögonen blir smala misstänksamma springor. Den lilla trycker sitt lilla öra mot livmoderväggen, fokuserat lyssnandes som Charles Ingvar Jönsson mot ett Franz Jäger kassaskåp. "Jäkla kärring! Hon försöker lura mig!" På med rambo pannbandet, linda händerna, snöra på sig boxarkängorna och inta samma position som Karate Kid (Den där han ser ut som en pelikan på en hög pelare). Och sen: Haiiiii-ya!! *En kick rätt mot nått organ som inte tål att sparkas på*.

Eller så kan han ju inta dens nya favorit placering. Och det är ju självklart på det enda stället som jag tycker är riktigt obehagligt. Då ligger han/hon om du tänker dig långt nere till höger. Så nerborrad så du inte kan böja dig överhuvudtaget för då blir den lilla sur och stampar i golvet dvs. ner mot själva "ytterdörren". Och då snurrar ögonen i huvudet på dig och man vill nästan spy för att det känns, tro mig, riktigt ordentligt.

Jag tror att vi väntar på en Belgisk blå bäbis. En enda muskel kommer födas. Storhetsvansinne har den också. Den lilla som väger ett halvt kilo, brukar försöka sparka bort mammas arm när den ligger över magen... Kaxig värre. "Flytta på den där annars sparkar jag av den. Grrrr!" *Lyfter på läppen och visar platsen där det mycket senare kommer vara en hörntand*

Well, nog med svammel nu... Måste försöka sova... Har sovit päck-dåligt hela natten och vaknade sen klockan fem på morgonen och kunde inte somna om. Typiskt! Så jag ska prova vila lite grand...

So long.... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Såg att jag har åtta prenumeranter kvar på denna bloggen! Hihi! Hängivna jäklar va?! ;)  Vem är ni då? :)   ...

Glöm inte min nya blogg Click Hära

Ja nu är det dags för mig att dra vidare.... Följ mig till min nya blogg! Klicka här   Glöm inte att byta din prenumeration på Bloglovin! :)   ...

tjorvar lite.....

Som den kände Big´O en gång sa....   Nu har vi varit till tandläkaren. Patrik lagade en tand, en annan tand än den som gick sönder. Den ska dom dra. Nästa vecka tror jag det var. (PS. Tandläkaren sa på en gång när Patrik öppnade munnen, "Du gnisslar...