Precis komit hem från MVC.

Hörde lilla pyrets hjärta. Och herregud vilka känslosvallningar! Började tok grina! :) Konstig, här har man varit på ultraljud och fått SE den lilla och det var ju jättekul! Men nu när jag fått HÖRA lill hjärtat så brister det och jag börjar gråta ohejdat! Hihi! 142 hjärtslag i minuten. Starka, tydliga hjärtljud. Guuud va lycklig man blir!

Däremot  hade våran barnmorska problem med att mäta hjärtljuden för vi har ett riktigt litet busfrö på gång! ;) Så fort hon fångade in hjärtljudet så stack Kotte iväg! :) Smet iväg till andra sidan av sin lilla etta.

Hon fick jaga runt ett bra tag innan han/hon gav med sig.

Busfrö där! Med det visste vi redan, ett barn till mig och Patrik måste bara vara ett busfrö som retas och jäklas med en! :)

Mina snarkningar dock kan bli ett problem. Mina slemhinnor är väldigt svullna och jag har nog nått bla-bla-bla-syndrom. Måste vänja av mig vid att sova på rygg. För då läggs ett tryck över någon nerv i ryggen och mitt hjärta får inte ett nog bra blodflöde tillbaka till hjärtat. Inga problem med det just nu med längre fram får jag inte ligga på rygg alls. Så det är lika bra att vänja av sig med det där att ligga på rygg. Jag vill ju gärna ha blod i mitt hjärta så att Kotte kan ha det bra därinne!

Mitt blodvärde är fortfarande helt fantastiskt bra. BM och sköterskan är chockade över att det är så bra. Och det gillar vi. Allt ska vara fint för den lilla! :) 

Nähäpp, nu ska jag iväg till försäkringskassan å ansöka om havandeskapspenning. Måste göra det redan nu för det är många pappersvändare som ska pilla i blanketten innan jag får bli ledig!

Hej hopp på er och njut av att vara icke-snarkare!