Då var vi här, min enda lediga dag den här veckan. Och vad gör jag då? Jo, kliver upp klockan halv sju och går ner i tvättstugan.

Vi har så mycket tvätt så dom senaste dagarna (kanske till och med den senaste veckan) efter duschen har man varit orolig om det ska fannas kvar nå troros i byrålådan. Och hör och häpna, igår rotade jag fram d absolut sista paret. Det här tvättandet drog verkligen ut i d sista. Nåja, d finns ju faktiskt ETT par trosor kvar men... Dom.... Så här är det.

Man har ju alltid sina panik trosor. Som Bridget Jones ni vet, dom jättefula, obekväma och reallyy unsexy. Sånna har ju alla, även jag! Men jag har nånting som är ännu värre än det till och med. Och det finns en till som har det. Jag och Rebban (Sorry nu sätter jag dit dig också tjejen!) , har varsitt par PÅSK-trosor. Och dom är så horribelt fula!

Förra påsken var jag och Rebban å gick på stan, hittade ett par knallgula, pippigula, påskgula trosor. "Ahah, påsktrosor" tänkte vi.

Köpte dom såklart, påsken är ju en högtid så varför skulle man inte kunna köpa lite nya kläder i påskens ära. (Fast påsken är väl ingen direkt lycklig högtid but still....) Dessa gula stringtrosor har dessutom volanger i spets runt om så dom blir nästan som en yttepytte-kort kjol. Så efter att du varit på toaletten och drar på dig byxorna igen, måste man vara jätte noga med att peta ner den lilla gula spets volangen som sticker ut ovanför jeansen...

 Så hade jag inte tvättat idag hade påsktrosorna fått åka på drygt en månad för tidigt! :)

 Hur som helst... Tvätt idag. Uäck! Tycker ju i vanliga fall att tvättandet är kul men idag är det ruggigt jobbigt. Eftersom jag skulle vara ledig idag så tog jag på mig lite för tunga grejjor på jobbet igår. Så det får man lida för idag. Att gå i trapporna är rena mardrömmen. Plus att det börjat värka, spänna i magen. Emellanåt kommer det ett hugg i sidan som ett håll. :(  Fasen jag måste låta bli att göra dom där tunga grejjorna. Men det är svårt. Man känner sig så jävlig på jobbet.

Jahapp, nu tog inspirationen slut helt plötsligt! Vi får väl se om den kommer tillbaka senare. Tjao!

Om jag är ledig en dag från jobbet och mot förmodan inte har bäddat sängen eller inte har orkat diska så är Patrik väldigt noga med att påpeka att det hade jag ju faktiskt kunnat göra, efterom jag varit ledig å allt. Och ja, han har ju rätt. Det hade man ju kunnat göra. Håller med honom fullt ut. Problemet (och irritationen framförallt) kommer när Patrik varit ledig en helg och inte klarat av att göra NÅNTING på två dagar. Mårrr...... Då blir jag riktigt irriterad. Och än värre är det när han påpekar för mig på en gång om jag ´varit lat. Igår kom jag hem. Inget gjort. JAg tänkte bara "Äsch, han har haft en riktig tung vecka, ibland måste man bara få vara slö å lat å bara vila". Men idag söndag, kommer jag hem och samma visa igen. Ouuuh, jag blir sur.

Nu ska jag till Nina å dricka mig en kopp kaffe å fixa hennes utväxt. Sen hem å sova... Förmiddag imorrn igen så d blir tidig uppstigning.

PS. Har fått enorma snark-problem, måste ringa barnmorskan! Trist... PAtrik säger att jag är som hon i Exorcisten. Att sådana ljud ska inte kunna komma från mig. Hela sängen skakar när jag snarkar. Det kan ju inte vara möjligt! Det är säkert bara han som är känslig....

Jahapp, då har man fått i sig middag efter en dag med arbete och lite städ här hemma. Patrik tryckte en pizza med renkött som såg sååå god ut. Men ja kände på mig att om jag skulle trycka i mig en flottig pizza så skulle jag inte mer än tio minuter senare kasta upp en egen pizza! Och därmed gå miste om alla godsaker jag ätit idag. Så det fick bli en kycklingsallad för mig... Fasen vad skönt med kall mat. Man blir inte sådär degig efteråt. Konstigt det här att jag börjat spy nu helt plötsligt efter fyra månader med  NOLL i illamående. Nåja, förhoppningsvis är det övergående...

Jag och Patrik sitter som dom pensionärer vi är i varsin soffa. Han ser på BBC FOOD (!!!?) och jag knapprar på datorn. Hade tidigare sån lust att hitta på nått kul och annorlunda idag... Men det verkar som att det inte blir vildare än såhär. Hoppas på att få se Melodifestivalen, men börjar ana att Patrik kommer vägra! :)

Har suttit och petat på magen för att reta upp Kotte så han ska sparka lite eller nånting. Men så fort Patrik ser mig skaka och picka på kulan så ryter han åt mig; "Låt han sova!"

Så gulligt att han bryr sig så. Men jag tror att han redan försöker leva sitt eget drömliv genom våran lilla bäbis därinne. :) Han ser ju hur Kotte ligger i ett varmt lugnt bad och sover å sover å sover... Precis det Patrik hade viljat kunna göra!

Nää, inte blir det nå hitte-på idag. Usch va skönt det var å sitta å slappa här! Jag ska ju faktiskt jobba imorgon också så jag kan ju passa på å bara vila lite.

Så ni glada out där in the wärld, om ni ser melodifestivalen kan ni ju uppdatera mig om vem som var bra å vem som var kass å så...

So long, ska försöka väcka Kotte i smyg utan att bli upptäckt av sömnens väktare....

Hittade häftiga bilder på hur våran bäbis ser ut nu i vecka 17 i magen!

Häftigt värre va? Å inte konstigt att jag gått upp under dom senadte veckorna! Kotte har fördubblat sin vikt på just två veckor! Svärmor sa idag att hon tror att d är en pojke....

Själv har jag inte en aning!

Okej att jag har känt Kotten sparka.Men inte såhär! Hihi!

Har bytt skift med en arbetskompis för att kunna vara hemma idag och försöka lura förkylningen på villovägar. Och det verkar ännu inte ha lyckats. Näsan rinner (Uäck!), ögonen värker och febern pockar på... Men innan den här dagen är över så ska den vara long gone.

Hade ju fått sova länge idag men som vanligt vaknar jag när Patrik kliver upp och kan inte sedan somna om. (Drömde förresten inatt om att lillasysyter flyttade till gtb med sin Krille, och dom lade båda på en skånsk dialekt??!!?!)

Nåja, vaknade i morse och insåg att min lila bäbis i  magen måste ha haft rejvfest. Magen var som en ballong och öm som bara den, hela vägen runt och ryggen kändes vilja gå av! Så d måste helt enkelt ha  varit minst trettio små bäbisar som dansat omkring där inne, höga på fostervatten spetsat med hallonsaft. Men små lysande neonstavar i sina nästan färdigutvecklade nävar, viftandes i takt till basen i mammas snarkningar. Tror att vissa av dom som varit på festen har råkat bli kvar. Min mage endast måste väga en...tjaa...tjugofem kilo.

Hoouuh (<--Fet kvinnas suck), nä, lägga sig ner och vänta tills efterfesten tar slut därinne och sen gå över till Jessica som fyllde år igår!

So long my allihop!

Ahaa! Den lägenheten vi satte igång jakten på härom veckan är nu våran! Tjohoo! En trea, som är sådär okej skickmässigt, och med rätt värdelös planlösning. Men allt d är strunt samma för d viktigaste av allt är att den är våran!! *Galet skurk-skratt som i dom gamla Bond filmerna*

Den första april ska det nog börja flyttas. Fördelen med denna flytt är att lägenheten ligger i huset bredvid vårat. Så vi kommer flytta våra saker 20m ungefär!

En trist nyhet är att jag börjar bli ruggigt förkyld. Tji fick jag som trodde att vi blivande mammor hade ett magninfikt immunförsvar. My ass. Jag blev gravid, jag blev blek och fet och jag blev förkyld. Men d spelar ingen roll för jag har då världens finaste bäbis i magen. Vi såg lilla Kotten igår. Var på UL och d var riktigt häftigt att se den lilla vifta å sparka å härja runt därinne. Patriks rädsla för utvecklingsstörning är numera nästan på noll.

Händelse förloppet i Patriks fobi:

V.5-9. Det finns inget barn i magen. Testet har visat fel och våran graviditet är ett enda missförstånd

V.9-13 Nästan säker på att vårat barn lider av Downs syndrom. (Trots att varken han eller jag har det i släkten!)

V.13-16 Barnet har dött i magen. Så den finns där. Frisk. Men tyvärr död. (Kotte sparkade för första gången dagen efter detta, bara för att bevisa motsatsen menar jag.)

V.16-17 Tillbaka till Downs syndrom.

V.17-.... Han har inte uttryckt någon annan eller ny oro efter vårat UL så nu verkar han tillfreds.

Hur som helst så väger mitt huvud bly av allt segt näs-vatten där inne. Har försökt snyta mig, men jag får kväljningar och då är jag så nära på at spy så jag måste avbryta snytningen.....Feber har jag nu också.... Suck.

Nä ni! En kopp te under filten på soffan och två liter blandsaft ska nog göra susen på min förkylning!

Adios....