Ahaa! Den lägenheten vi satte igång jakten på härom veckan är nu våran! Tjohoo! En trea, som är sådär okej skickmässigt, och med rätt värdelös planlösning. Men allt d är strunt samma för d viktigaste av allt är att den är våran!! *Galet skurk-skratt som i dom gamla Bond filmerna*

Den första april ska det nog börja flyttas. Fördelen med denna flytt är att lägenheten ligger i huset bredvid vårat. Så vi kommer flytta våra saker 20m ungefär!

En trist nyhet är att jag börjar bli ruggigt förkyld. Tji fick jag som trodde att vi blivande mammor hade ett magninfikt immunförsvar. My ass. Jag blev gravid, jag blev blek och fet och jag blev förkyld. Men d spelar ingen roll för jag har då världens finaste bäbis i magen. Vi såg lilla Kotten igår. Var på UL och d var riktigt häftigt att se den lilla vifta å sparka å härja runt därinne. Patriks rädsla för utvecklingsstörning är numera nästan på noll.

Händelse förloppet i Patriks fobi:

V.5-9. Det finns inget barn i magen. Testet har visat fel och våran graviditet är ett enda missförstånd

V.9-13 Nästan säker på att vårat barn lider av Downs syndrom. (Trots att varken han eller jag har det i släkten!)

V.13-16 Barnet har dött i magen. Så den finns där. Frisk. Men tyvärr död. (Kotte sparkade för första gången dagen efter detta, bara för att bevisa motsatsen menar jag.)

V.16-17 Tillbaka till Downs syndrom.

V.17-.... Han har inte uttryckt någon annan eller ny oro efter vårat UL så nu verkar han tillfreds.

Hur som helst så väger mitt huvud bly av allt segt näs-vatten där inne. Har försökt snyta mig, men jag får kväljningar och då är jag så nära på at spy så jag måste avbryta snytningen.....Feber har jag nu också.... Suck.

Nä ni! En kopp te under filten på soffan och två liter blandsaft ska nog göra susen på min förkylning!

Adios....